Hav och vattendrag

Vellinge kommun är omgiven av hav - Öresund och Östersjön. På land finns rinnande vattendrag och annat ytvatten i form av dammar, märgelgravar och dödisgropar. Många av dessa vattentillgångar har skapats genom mänskliga aktiviteter och är en typ av kulturarv. I marken finns rikliga mängder sötvatten naturligt lagrat i omfattande grundvattenmagasin.

Yt- och grundvatten är skyddsvärda naturresurser. Föroreningar från mänskliga aktiviteter når dem och belastar havet genom vattendragen som mynnar ut i Öresund och Östersjön. Det är vår skyldighet att skydda och bevara dessa unika tillgångar för kommande generationer.

Vattendrag

I Vellinge kommun finns fem mindre vattendrag. Gemensamt för dem är att de är relativt små och de är kraftigt fysiskt förändrade med djupa och raka bäckfåror. De är också utsatta för en hög näringsbelastning. Gessiebäcken är kommunens största vattendrag och de övriga är Vellingebäcken, Hammarbäcken, Bernstorpsbäcken och Bredeväg.

För att komma tillrätta med problemen och för att uppnå ett friskt och hållbart ekosystem i jordbrukslandskapet krävs fysiska restaureringsåtgärder. Längs med bäckarna kan trädridåer, sedimentfällor, översvämningszoner och våtmarker anläggas, kanterna kan fasas ut och bäckarna kan återmeandras.

I naturliga vattendrag finns en strandzon som tidvis är översvämmad och som är en viktig del av vattendragets ekosystem. Ett opåverkat vattendrag meandrar, dvs. slingrar sig, också fritt i landskapet. Vattnet får lång väg till havet och i kanterna fixeras kväve. Meandringen gör att vattnet får olika hastighet i olika delar av vattendraget. Detta gör att vattendraget också kan rymma mer vatten vid höga flöden. Det är värdefullt att behålla eller nyplantera trädridåer längs med vattendraget. Träden har en viktig roll genom att stabilisera vattendragets kanter och skänka skugga så att vattentemperaturen hålls jämn. De bidrar dessutom med föda till bottenfaunan.

I översiktsplanen finns mål för att hindra övergödning av kommunens bäckar och omgivande hav. Bland annat att öka kväve- och fosforfällorna genom att anlägga av fler fördröjningsdammar och infiltrationsytor. I översiktsplanen finns det också utlagt kant- och skyddszoner samt beträdor längs med bäckarna tillsammans med nya trädplanteringar och dagvattendammar.

Småvatten

Speciellt utmärkande för de östra kommundelarna är alla småvatten som ligger spridda i åkerlandskapet. Området norr om väg 101 utgör en del av det sydskånska backlandskapet med kuperade terrängformer och en mångfald av småsjöar - dödisgropar. Kvardröjande isblock har skapat många dödisgropar, som sedan vuxit igen till kärr och torvmarker. De flesta av dessa små torvområden är numera utbrutna och åter vattenfyllda. Märgelgravar är mer sentida kulturlämningar från slutet av 1800-talet. I märgelgravarna har märgel, en kalkhaltig lera, brutits. De gropar som blev kvar efter märgelbrytningen vattenfylldes så småningom och vegetation började växa upp runt dem.

Arriesjön

Arriesjön är belägen i kommunens nordöstra hörn. Det tidigare täktområdet ingår i ett stråk av isälvsavlagringar som bildades vid slutet av den senaste istiden. När täktverksamheten upphörde i slutet av 1990-talet vattenfylldes brottet och markerna runt omkring började växa igen. År 2013 invigdes Arriesjöns strövområde och samma år blev området naturreservat.

Kust och hav

Vellinge kommun är omgivet av hav och har en cirka 75 km lång kust. De fyra längsta strandsträckorna är Skanör, Falsterbo, Ljunghusen och Kämpinge. Havsvattenytan i kommunen är 560 km², alltså betydligt större än landytan som är 143 km².

Området närmast kusten är långgrunt. Vattenområdet når sällan ett djup över tio meter, och vattenomsättningen är hög. Salthalten i havsområdet varierar mellan 10–13 ‰ vilket innebär att vattnet klassas som bräckt.

Längs med kommunens kust pågår en omfattande sandflytt och kustlinjen ändrar ständigt form. Speciellt tydligt är detta runt Falsterbohalvön där nya revlar bildas och andra försvinner tillbaka ner i havet. Denna process är unik för Falsterbonäset och saknar motsvarighet i landet. Sandflytten drivs av naturliga krafter, men sandtransportens omfattning och riktning har i stor grad påverkats av mänskliga aktiviteter. Under den senare delen av 1900-talet bedrevs sandsugning både inom kommunens havsområde och i Öresund. Anläggandet av Falsterbokanalen, som färdigställdes 1942, har också påverkat sandvandringen och havets strömmar.

I stort sett hela kustremsan inklusive alla stränder inom Vellinge kommun skyddas genom naturreservat, Natura 2000 och riksintressen. Det innebär att de marina områdena har goda förutsättningar för att bevaras och för att kunna utveckla de biologiska värdena. Kusten skyddas mot oönskad exploatering och stranderosion, och åtgärder genomförs för att förhindra oönskade effekter av en höjd havsnivå. Därmed kan ett långsiktigt, hållbart nyttjande av hav och kust åstadkommas.

Senast uppdaterad:

5 februari 2024 09:03