Legionella

Sjukdomar

Legionellabakterier kan orsaka två typer av sjukdomar; legionärssjuka och pontiacfeber. Legionärssjuka yttrar sig i regel som en kraftig lunginflammation och kan om den drabbar någon med nedsatt immunförsvar vara mycket svår. Symptomen uppträder ofta akut två till tio dagar efter att patienten blivit exponerad för bakterien.

Pontiacfeber är en lindrigare variant som ger influensaliknande symptom med ledvärk och som normalt går över av sig själv. Inkubationstiden för pontiacfeber är från några timmar till tre dagar. De flesta som utsätts för bakterien insjuknar inte.

Smittspridning

Risk för smitta förekommer vid inandning av vattenaerosoler (vattendimma) som innehåller legionellabakterier. Smittrisken är störst från duschar, bubbelpooler och liknande anläggningar där det finns risk för bildning av vattenaerosoler. Det är inte farligt att dricka vatten som innehåller legionellabakterier.

Råd om hur man undviker legionella

Temperaturen är viktig för tillväxten av legionella. För att förhindra att legionella växer till i ledningssystem behöver varmvattnet hålla en temperatur av lägst 50°C vid tappstället och lägst 60°C i varmvattenberedaren eller värmeväxlaren. Kontroll av vattentemperaturen ska ingå i verksamhetsutövares/fastighetsägares egenkontroll. Det är viktigt att se över ledningssystem och kontrollera att det inte finns blindledningar med stillastående vatten.

Säkra temperaturer

Varmvattenberedaren - Högre än 60°C
Tappstället - Högre än 50°C

I badhus och idrottsanläggningar etc. som varit avstängda en längre tid (exempelvis under sommaren), är det viktigt att spola igenom hela systemet med varmt vatten innan det tas i bruk igen.

Det händer att temperaturen på utgående varmvatten från varmvattencentralen sänks under sommaren. Detta kan öka risken för legionella i systemet. Se till att temperaturen är lägst 50°C vid tappstället.

När behövs åtgärder?

I Sverige finns inget rikt- eller gränsvärde som anger vilka halter av legionellabakterier det får finnas i vattnet. EWGLI (European Working Group for Legionella Infections) har angett aktionsnivåer enligt följande som kan ge viss vägledning:

Vid bedömning av om sanering behövs bör hänsyn tas till vilka som kan vara utsatta för eventuell risk. Till riskgrupper hör t.ex. personer med nedsatt immunförsvar och rökare. Om någon riskgrupp finns i berörd fastighet kan det vara viktigt med åtgärder även vid låga halter av legionellabakterier, d.v.s. under 100 cfu/100ml vatten.

Sanering

Om höga halter av legionellabakterier konstaterats i ett vattensystem ska detta åtgärdas. Det kan behövas omfattande sanering. Det finns olika typer av saneringsmetoder, t.ex. hetvattenspolning och kemisk sanering.

Hetvattenspolning innebär att man höjer temperaturen på vattnet till ca 70-80°C och spolar igenom alla tappställen i ca 5-30 minuter. Tiden beror på systemets storlek och uppbyggnad. För att det ska fungera är det viktigt att man får fram hett vatten i hela systemet och ut i alla tappställen.

Vid kemisk sanering är det vanligast att man klorerar vattnet. Sanering av vattensystem för att få bort legionellabakterier kan vara svårt och man bör ta hjälp av erfarna konsulter inom området. Saneringen bör följas av en utredning om orsaken till att fanns legionella i vattensystemet med eventuella följande åtgärder.

Det är viktigt att informera boende om planerade åtgärder samt hur de boende kan skydda sig mot eventuell smitta.

Ansvar

Det är i första hand fastighetsägaren som ansvarar för sina vatteninstallationer. Dessa ska skötas och vara utrustade på ett sådant sätt att de fyller sitt ändamål och är säkra. I förebyggande syfte bör fastighetsägaren se över fastighetens vattensystem. Ta bort alla blindledningar, vara särskilt uppmärksam på temperaturen i varmvattenberedare, värmeväxlare och eventuella cirkulationsledningar. Ha rutiner för att regelbundet kontrollera temperaturen både på varm- och kallvatten.

Senast uppdaterad:

11 februari 2025 14:47