Väg- och samfällighetsföreningar

Nybildade samfälligheter ska skicka in ansökan om bidrag senast den 30 november varje år för att kunna få bidrag för innevarande år. Bidraget kan inte sökas retroaktivt för tidigare år.
För beviljat bidrag kvarstår ansökan och den behöver inte förnyas förrän efter
anmodan från Kommunen eller om förutsättningarna för bidraget, underlaget till bidragsansökan, har ändrats.
Om någon förändring inträffar som gör att förutsättningarna för bidrag ändras ska tekniska enheten omgående informeras om de ändrade förutsättningarna.
Tekniska verksamheten har rätt att återkalla stöd som efter att förutsättningarna ändrats har betalats ut felaktigt. Föreningens kontaktuppgifter ska uppdateras/bekräftas att de är oförändrade varje år för att erhålla bidrag.

En ansökan från nybildade samfälligheter ska innehålla följande uppgifter:

• Förrättningsprotokoll och förrättningskarta från lantmäteriförrättning där det framgår:
  • vem som företräder föreningen, och
  • vilka ytor man söker bidrag för.
• Vägnamn, väglängd, vägbanans bredd och beskaffenhet (asfalt, grus eller
  liknande) samt eventuell förekomst av farthinder såsom gupp, avstängningar med mera.
• Antal lekplatser och lekplatsens namn/adress och antal redskap.
• Grönytor i form av bruksgräsmatta, långgräsytor, buskage och naturmark
  angivet i m2 med bifogad skiss/notering var de olika ytorna är belägna.
• Kontaktuppgifter i form av adress, e-post, telefonnummer till behörig
  företrädare och kontaktperson.
• Väghållarens plusgironummer eller bankgironummer dit bidrag ska utbetalas. I annat fall utbetalas bidraget till väghållaren via utbetalningsavi.

Ekonomisk redovisning

Väghållare som erhåller bidrag ska årligen ge in en ekonomisk redovisning för det gångna året till tekniska verksamheten. Väghållarens ekonomiska redovisning ska bestå av en verksamhetsberättelse, resultaträkning, balansräkning och undertecknad revisionsberättelse.

Delägarförvaltade samfälligheter och enskilda markägare med utfartsvägar ska
årligen redovisa inkomster och kostnader för väghållningen med stöd av fakturor och dylikt underlag. Utbetalning av bidrag görs först när den ekonomiska redovisningen för föregående år är inlämnad till kommunen och godkänd. Bidrag kan ej erhållas för tidigare år.

Väghållare respektive enskilda markägare kan erhålla bidrag för underhåll av gator och vägar och bidrag för underhåll av utfartsvägar under de förutsättningar som anges nedan.

Grundvillkor för bidrag för gator och vägar

För beviljande av bidrag för underhåll av gator och vägar krävs följande.

• Väghållaren ska ansvara, i enlighet med förrättning, för de ytor för vilka
  bidrag har sökts.
• Gator och vägar ska vara öppna för allmänheten.
• Gator och vägar för vilka bidrag söks får inte utan tekniska verksamhetens
  godkännande belastas av farthinder eller andra hinder som begränsar
  framkomligheten för blåljus, renhållningsfordon eller annan viktig trafik.
• Gator och vägar för vilka bidrag söks får inte utan tekniska verksamhetens
  godkännande belastas av farthinder eller andra hinder som begränsar
  framkomligheten i strid med gällande byggnadsplan/detaljplan.

Bidragsberättigade gator och vägar

Bidrag kan erhållas för följande gator och vägar:

• Gator och vägar inom planlagt eller tättbebyggt område. Bidragets storlek
  utgår utifrån om vägbanan är under eller över 6 meter.
• Gator och vägar utanför planlagt eller tättbebyggt område. Bidragets storlek
  utgår utifrån om det är låg eller hög nyttjandegrad.
  • Låg nyttjandegrad motsvarar under 15 bostadsenheter i föreningen.
  • Hög nyttjandegrad motsvarar 15 eller fler bostadsenheter i föreningen.
• Körbara gång- och cykelvägar samt räddningsvägar som väghållare ansvarar
  för. Minsta bredd på körbanan ska vara 3,0 meter samt tåla minst 100 kN i
  enighet med Boverkets rekommendationer på räddningsvägar.

Bidragsberättigade utfartsvägar

Endast enskilda markägare vars fastigheter som används som permanentbostad kan få bidrag för enskilda utfartsvägar. Vägens längd beräknas från huvudingången vid bostadstomten till vägens anslutning vid allmän väg. De första 200 meterna är inte bidragsberättigade.

Bidrag för asfaltsbeläggning

Bidrag till asfaltsbeläggning utgår ej. I samband med asfaltsbeläggning bekostar
emellertid Kommunen de betäckningar (brunnslock plus ram) som behöver bytas ut fför nedstigningsbrunnar, vattenventiler, brandposter och liknande på det kommunala ledningsnätet för vatten och avlopp. Ersättning utgår för den faktiska kostnaden, dock högst enligt den aktuella á-prislista kommunen har med sin beläggningsentreprenör.

Dock utgår ej bidrag för dagvattenbrunnars betäckning. Dessa ska väghållaren
underhålla i egen regi. Till dagvattenbrunnarna ingår även underhåll av ledning
kopplad från dagvattenbrunn till stamledning för dagvattnet. Önskar väghållaren utöka antalet dagvattenbrunnar ska kontakt tas med kommunens VA-enhet.

Bidrag för gatubelysning

Bidrag till gatubelysning utgår ej. Belysningsanläggningen ägs av Kommunen om den är placerad på allmän platsmark. Kommunen ansvarar för drift och underhåll av hela anläggningen. Vill väghållaren installera gatubelysning eller utöka gatubelysningen på sitt område kontaktar de Kommunen som etablerar vidare kontakt med kommunens belysningsentreprenör för inhämtande av offert.

Väghållaren bekostar nyinstallation eller utökning av gatubelysningen, innefattande bland annat schakt och återställning, installation inkl. kabeldragning, fundament, gatubelysningsstolpe, armatur och ljuskälla.
Kommunen beslutar vilken armaturtyp som blir aktuell för just det området.
När belysningsarbetet är slutfört och godkänt av Kommunen, tar Kommunen över de nya gatubelysningsstolparna och sköter drift och underhåll av dessa.

Samfälligheter kan erhålla bidrag för underhåll av grönytor under de förutsättningar som anges nedan.

För beviljande av bidrag för underhåll av grönytor krävs följande.

• Samfällighet ska ansvara, i enlighet med förrättning, för de ytor för vilka
  bidrag söks.
• För att erhålla bidrag ska ytan vara öppen för allmänheten.
• Ytor ska vara angivna i m2 enligt följande indelning:
  • Bruksgräsmatta som klipps återkommande minst 10ggr/år
  • Långgräsytor som klipps 1–2ggr/år
  • Buskage
  • Naturmark

Samfälligheter kan erhålla bidrag för underhåll av lekplatser och investering i
lekredskap under de förutsättningar som anges nedan.

Villkor för bidrag för underhåll av lekplatser och investering i
lekredskap

För beviljande av bidrag för underhåll av lekplatser och investering i lekredskap
krävs följande:

• Samfällighet ska ansvara, i enlighet med förrättning, för lekplats för vilken
  bidrag söks.
• Lekplatsen ska vara öppen för allmänheten.
• Det ska vara angivet hur många redskap som finns på lekplatsen. Stor
  lekplats består av 4 eller fler lekredskap. Liten lekplats består av 3 eller färre
  lekredskap.
• Säkerhetsbesiktning av lekplats, enligt svensk standard SS-EN 1176 och SSEN 1177, ska göras årligen av certifierad besiktningsperson.
  Lekplatsbesiktningsprotokoll ska sändas in till tekniska verksamheten
  årligen tillsammans med den årliga redovisningen för att erhålla bidrag.

Bidrag för investering i lekredskap

Ett särskilt bidrag kan sökas för investering i lekredskap. Bidrag utgår endast för
inköp av lekredskap, montering och säkerhetsbesiktning av dessa. Bidrag lämnas med högst hälften av kostnaden dock maximalt till angivet belopp i bilaga 1.

Ansökan ska sändas till tekniska verksamheten senast 3 månader innan arbetet ska utföras. Ansökan ska innehålla:

• Lekplatsens storlek, namn och adress.
• Redovisning av befintliga förhållanden på lekplatsen.
• Beskrivning av planerat arbete.
• Redovisning av beräknad kostnad.
• Uppgift om bidragsbelopp som söks.

Detta investeringsbidrag kan erhållas en gång för en lekplats per samfällighet inom en tidsperiod av tio år.

Beviljat bidrag utbetalas när lekredskapen är monterade genom samfällighetens försorg och ny säkerhetsbesiktning enligt 4.1 d) är utförd, godkänd och inlämnad samt att redovisning av foton och kvitton inkommit till tekniska verksamheten.

Bidragens storlek och utbetalning

Utbetalning av bidrag kan göras först när samtliga förutsättningar för bidrag är
granskade och godkända av tekniska verksamheten. Bidrag betalas ut i efterhand efter komplett inkomna handlingar.

Bidragen uppräknas årligen i enlighet med kommunens uppräkning på allmän
platsmark för infrastruktur. Bidrag utgår inte med belopp som överstiger de faktiska kostnaderna för underhåll och investeringar. Avsättning till framtida investering är en faktisk kostnad och ska bokföras som en fondering.

Statsbidragsberättigade vägar

Vägar med statsbidrag kan erhålla den mellanskillnad som uppstår om statsbidraget är lägre än vad det kommunala bidraget skulle varit.

Reducering, indragning och återkallande av bidrag

Bidrag kan reduceras, dras in eller återkallas under följande förutsättningar.

• När farthinder och andra hinder som begränsar framkomligheten för blåljus, renhållningsfordon eller annan viktig trafik uppställs utan tekniska
  verksamhetens godkännande.
• När avstängningar och liknande utförs i strid med gällande planer utan tekniska verksamhetens godkännande.
• När parkeringsförbud som införts av väghållare kan orsaka trafikproblem på
  närliggande område.
• När skyltar eller vägmärken som syftar till att stänga ute trafik från väghållarens område sätts upp utan tekniska verksamhetens godkännande.
• När ytor ej sköts i enlighet med givet bidrag efter kontroll av tekniska
  verksamheten.
• När en grönyta ändras så att bidragsbeloppet blir felaktigt utan att tekniska
  verksamheten informerats om ändringen.
• När en lekplats ändrats så att bidragsbeloppet blir felaktigt utan att tekniska
  verksamheten informerats om ändringen.
• När bidrag har utgått med belopp som överstiger de faktiska kostnaderna för underhåll och investeringar.
• Om någon annan förändring inträffar som gör att förutsättningarna för bidrag ändras utan att tekniska verksamheten har informerats.
• Om väghållaren ej uppfyller sitt skötselansvar, efter att kommunen påtalat
  brister som påverkar tredjeman, kan kommunen utföra vissa åtgärder där
  faktiska kostnaderna dras av från kommande bidragsutbetalning alternativt
  faktureras.

En grundläggande förutsättning för att kommunen ska kunna överta ett enskilt
huvudmannaskap av allmän plats, helt eller delvis, enligt plan- och bygglagens
bestämmelser är:

• att en angränsande detaljplan har antagits med kommunalt huvudmannaskap eller
• att kommunen vill säkerställa ett allmänt kommunalt intresse genom att undvika att allmänheten förhindras tillträde till ett visst område.
  

Om en samfällighet, som ansvarar för allmän plats önskar att kommunen ska överta huvudmannaskapet för den allmänna platsen sker en sådan prövning genom antingen en ny detaljplan eller att en detaljplan ändras.
Om kommunen beslutar att pröva frågan om förändrat huvudmannaskapet påbörjas en planprocess och vid behov görs även en gatukostnadsutredning. Det här arbetet regleras i plan- och bygglagen och sker i dialog, genom samråd, med berörda fastighetsägare. Arbetet med upprustning, ändring av detaljplaner, markinlösen, planering av kommunal drift och underhåll kan ske parallellt. Övertagande av drift och underhåll sker när detaljplanen har vunnit laga kraft och gemensamhetsanläggningen har upphävts.

Tillvägagångssätt övertagande, i korthet:

1. Vägföreningen (motsvarande) ansöker om kommunalt övertagande efter
   årsstämmobeslut.
2. Kommunen hanterar ansökan och beslut tas i tekniska nämnden om kommunen ska påbörja förstudie med avsikt att överta huvudmannaskap.
3. I de fall kommunen beslutar att starta förstudie genomförs den i dialog med
   vägföreningen.
4. Efter avslutad förstudie beslutar vägföreningen på ny årsstämma om de vill gå vidare med ett kommunalt övertagande.
5. Kommunen beslutar om övertagande.
6. Avtal tecknas om hur genomförandet ska gå till.
7. Parallellt arbete med upprustning, ändring av detaljplaner, markinlösen, planering av kommunal drift och underhåll.
8. Övertagande av drift och underhåll sker när detaljplanen har vunnit laga kraft och gemensamhetsanläggningen har upphävts.

Kriterier för att genomföra förstudie:

• det område som ska utredas för övertagande ska vara detaljplanelagt som
  allmän plats med ändamål permanentboende.
• samfällighetens medlemmar ska på årsstämma tagit beslut om föreningens vilja att ansöka om kommunalt övertagande

Samtliga kriterier ska vara uppfyllda.

Syftet är att utreda vad som krävs för att kunna planlägga området med kommunalt huvudmannaskap samt bestämma storleken av kostnaderna för markinlösen, upprustning av anläggningar och lantmäteriförrättning.
Förstudien ska bedrivas i kommunens regi och i dialog med vägföreningen. Den
ansökande föreningen ska finansiera kostnaden för förstudien. När förstudien är klar ska vägföreningen respektive kommunen fatta beslut om hur man
ska gå vidare. Vid den tidpunkten ska det vara tydligt vilka kostnader ett övertagande medför för föreningen och i förlängningen för dess medlemmar.

Engångskostnaderna för ett övertagande ligger i inventering av anläggningens standard, upprustning till kommunal standard, ändring av detaljplan, markinlösen och omprövning av lantmäteriförrättning. Vägföreningen och dess medlemmar tar engångskostnaderna.

En upprustning till kommunal standard genom finansiering av medlemmarna kan ske på två sätt:

1. Genom föreningens försorg och finansiering men i dialog med kommunen som genom tillämpning av begreppet kommunal standard avgör vilka åtgärder som behöver göras.
2. Genom kommunens försorg men med finansiering genom uttag av
   gatukostnadsersättning. Storleken på kostnaderna kan tydliggöras först i förstudien.

Vid ett övertagande är det den som ska överlämna mark och anläggning som bekostar lantmäteriförrättning och standardförbättringar. Efter fastställd ny detaljplan kommer kommunen att ansöka om lantmäteriförrättning för att allmän platsmark ska övergå till att ägas av kommunen. Ersättningsbelopp till de fastighetsägare som avstår mark till allmän plats kommer att fastställas av Lantmäteriet.

Kommunens kostnader, inklusive inlösenkostnader, läggs till eventuell
gatukostnadsersättning eller till ersättningsanspråk mot vägföreningar. Lantmäteriet tar beslut och avgör utgången i frågor om markreglering, ändring av samfälligheter, lantmäterikostnader och markersättningar.

En plankarta med bestämmelser är det juridiskt bindande dokument som en kommun antar för att reglera användningen av mark- och vattenområden. Plankartan omfattar det område inom vilken detaljplanens bestämmelser gäller och visar vilka byggrätter kommunen medgivit i sitt antagandebeslut. Plankarta för aktuellt vägföreningsområde ska följas.

För att få ansluta en enskild väg till en allmän väg krävs enligt 39 § Väglagen väghållningsmyndighetens tillstånd. Detsamma gäller om en anslutning till allmän väg ska ändras. I Väglagens 39 § anges att det ska prövas om den enskilda vägens utfart mot den allmänna vägen är lämplig med hänsyn till rådande förhållanden, t ex den typ av väg till vilken anslutningen ska ske. I vissa fall krävs ändring av detaljplan för anslutning av enskild väg till allmän. Ändring krävs bland annat när den allmänna vägen ligger inom detaljplanelagt område.

Stor hänsyn tas till trafiksäkerhet och framkomlighet och utfarten ska utformas så att sikten inte är skymd. Oftast är det bättre med en utfart än flera som ligger nära varandra och därför ska sammanföring av flera utfarter ske så långt det är möjligt. Inom tättbebyggt område finns ofta en detaljplan som styr hur gator och vägar får anslutas till andra vägar. Inom detaljplanelagt område gäller
Plan- och bygglagen istället för Väglagen.

Där enskild väg ansluter till annan väg kan olika regleringar gälla. Utöver de generella reglerna i Trafikförordningen om bl a högerregeln, kan lokala trafikföreskrifter beslutas av kommunen eller länsstyrelsen. Sådana regleringar är huvudled eller att man har väjningsplikt eller stopplikt innan man lämnar den enskilda vägen. Vägmärken (och vägmarkeringar) för sådana regleringar utförs och underhålls av kommunen eller Trafikverket. Enskild vägs ägare har inte någon laglig möjlighet att själv sätta upp dessa vägmärken.

Vägmärkena ovan är exempel på förbud vilka en enskild vägs ägare har mandat att införa. Enligt Trafikförordningen 10 kap.10 § är det vägens ägare som bestämmer om vissa slags motordrivna fordon får framföras på den aktuella vägen eller inte. Vägens ägare kan alltså förbjuda all obehörig motorfordonstrafik. Att gå eller cykla anses ingå i allemansrätten och kan därför inte förbjudas av vägens ägare.

Vägmärkena bekostas, sätts upp och underhålls av vägens ägare. Förbjuds även mopedtrafik ska texten ”Även moped klass II” anges på tilläggstavla under märke C3, förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II. Erhåller vägägaren driftbidrag kan uppsättning av vägmärkena behöva rapporteras till kommunen (vid kommunalt bidrag) alt Trafikverket (vid statligt bidrag) då detta kan påverka bidragets storlek.

Enskild vägs ägare får inte begränsa eller förbjuda ridning eller körning med fordon förspänt med dragdjur (vanligen häst). Det är kommunen eller länsstyrelsen som kan besluta om den typen av förbud. Vägmärken sätts upp och underhålls av kommunen eller Trafikverket

Enskild vägs ägare får inte sätta upp vägmärke C2, förbud mot trafik med fordon. Detta märke innebär förbud mot all fordonstrafik, det vill säga, även
cykling och hästfordon. Ett förbud som detta kräver beslut av kommunen respektive länsstyrelsen. Vägmärken sätts upp och underhålls av kommunen eller Trafikverket.

Enskild vägs ägare får inte sätta upp vägmärke C22, bärighetsklass. Bärighetsklasser finns det endast bestämmelser om för vägar som inte är
enskilda.

Ytterligare vägmärken som enskild vägs ägare inte får sätta upp är C1, förbud mot infart med fordon respektive E16, enkelriktad trafik. Märke C1 betyder att alla fordon är förbjudna köra in på en gata och märke E16 betyder att alla fordon måste köra i den riktning pilen visar. Båda dessa regleringar kräver beslut av kommunen respektive länsstyrelsen. Vägmärken sätts upp och underhålls av kommunen eller Trafikverket.

Hastighetsbegränsningen på en enskild väg avgörs i normalfallet av den hastighet som gäller i området, 30, 40 eller 50 km/tim inom tättbebyggt område och 70 km/tim utanför sådant område. För att införa annan hastighet inom ett område eller på en sträcka krävs inom tättbebyggt område beslut av kommunen och utanför av länsstyrelsen. Vägmärken sätts upp och underhålls av kommunen respektive Trafikverket.

För att vägmärke E11, rekommenderad lägre hastighet, ska få sättas upp på enskild väg krävs inget beslut av någon myndighet. Kravet för att märket ska få användas är dock att särskilda åtgärder måste ha vidtagits eller att förhållandena är sådana att det är lämpligt att färdas med lägre hastighet än den som anges på märket. Hastigheten som anges på märket får vara 10, 20, 30, 40 osv i 10-steg upp till 100 och anpassas efter omständigheterna. Som framgår av benämningen på detta vägmärke avser det en ”rekommenderad” hastighet relaterat till vägens beskaffenhet. Befintliga förbudsmärken, beslutade av kommunen, kommer därför fortsatt finnas kvar eftersom detta är den enda hastighet som Polisen har möjlighet att övervaka. I sammanhanget kan nämnas att 30 är den lägsta nivå som ett förbudsmärke kan ha. De åtgärder som krävs är normalt fysiska åtgärder i form av gupp eller avsmalning. Vägmärket bekostas, sätts upp och underhålls av den enskilde vägens ägare. Erhåller man driftbidrag kan sådana här åtgärder behöva rapporteras till kommunen (vid kommunalt bidrag) alt Trafikverket (vid statligt bidrag) då detta kan påverka bidragets storlek.

Enskild vägs ägare får inte sätta upp vägmärken om gågata, gångfartsområde eller cykelgata. Dessa trafikregleringar kräver beslut av kommunen respektive länsstyrelsen. Vägmärken sätts upp och underhålls av kommunen eller Trafikverket.

En reglering med något av dessa märken innebär bl a att det gäller förbud att parkera fordon. Ett sådant förbud gäller även boende vid gatan och något undantag från detta medges inte. Det är endast polis och kommunala parkeringsvakter som kan övervaka de trafikregler som följer av märkena.

Parkeringsreglering av enskild väg eller tomtmark kan ske enligt två olika principer.

Civilrättslig parkering

I första hand används civilrättslig reglering med stöd av Lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering, LKOP. Lagen ger en markägare, eller en samfällighetsförening som förvaltar området, rätt att ta ut kontrollavgift om ett fordon parkerats i strid mot förbud och villkor som föreningen har beslutat. Kontrollavgifterna får inte vara högre än den av kommunen beslutade felparkeringsavgiften för samma överträdelse.

Förbud och villkor ska vara utmärkta med vägmärken i enlighet med Vägmärkesförordningen, VMF och Transportstyrelsens föreskrifter, TSFS
2019:74. Detta innebär bl a att markägarens (eller motsvarande) namn och telefonnummer ska finnas angivet så att trafikanten blir informerad om vem som ansvarar för regleringen. Den vanligast förekommande utmärkningen görs med märke E20 med parkeringsförbud, vilket sätts upp vid infarterna till ett område.

Viktigt att veta är att vid civilrättslig parkering är det inte tillåtet att sätta upp och övervaka vägmärken där förbud att stanna ingår.

Det är inte heller tillåtet att istället använda ändamålsmärken med ett parkeringsförbud.

Ytterligare begränsningar i Lagen om kontrollavgift innebär att överträdelser av regler som finns i Trafikförordningen (exempelvis förbud vid korsning, övergångsställe med flera) inte kan övervakas utan detta måste utföras av polisen eller kommunala p-vakter.

Offentligrättslig parkering

I andra hand är det möjligt att reglera enskild väg/mark med offentligrättslig reglering. Denna form är emellertid i första hand avsedd för allmänna vägar och gator. Sålunda krävs beslut av kommunen eller länsstyrelsen om lokal trafikföreskrift för att regleringen ska vara giltig. En vanlig typ av reglering på tomtmark innebär att man reserverar platser för särskilda personer eller företag. Sådan reglering kan endast göras med civilrättslig parkering.

När det gäller offentligrättslig parkering har polisen alltid möjlighet att beivra parkeringsöverträdelser, men har oftast inte tid för denna arbetsuppgift. Därför finns i många kommuner parkeringsvakter som utför sådan övervakning.

För att underlätta orienteringen för trafikanterna kan vägvisning finnas på den huvudväg till vilken den enskilda vägen ansluter. Det krävs alltid beslut av väghållaren, kommunen eller Trafikverket, för att sådan vägvisning ska få sättas upp.

Vägvisning kan sättas upp både på initiativ av väghållaren och av den enskilde vägens ägare. I det senare fallet betalas kostnaden av den som begärt åtgärden.